Nu är det snart fredag och då kommer min underbara son hit:) Som jag längtar efter honom, går inte att beskriva. Ska bli så kul att höra av vad han gjort under veckan och se hur mycket han utvecklats... För man ser skillnad från vecka till vecka, hur otroligt det än låter så märker man faktiskt att det händer mycket saker när man inte har honom hos sig varje vecka.
Den här torsdagen tar strax slut och jag har väl inte direkt fått mycket gjort förutom den där disken. Sov ju inte direkt många timmar inatt och inte kunde man sova på förmiddagen heller. Men jag somnade faktiskt till här på kvällen och där for det iväg nästan 3 timmar bara så där. Att sova är bästa medicinen har jag hört:)

Jag har funderat lite... Kan man sakna någon så mycket att det gör ont i själen?  Är det någon som förstår vad jag menar eller är jag helt luddig? Rätt svårt förklara hur jag menar utan att det ska bli helt tokigt.


Nu är det nog snart go natt för min del. Huvudet bara värker och då är det väl lika bra sova :)
Dessutom rinner ju klockan iväg rätt fort när man sover...

Längtar efter dig min älskling :)