När julen kommer då har det gått nästan 4a veckor sen vi sågs senast. Jag saknar honom så mycket, saknar honom så att det gör ont i hjärtat mitt. Vill ju kunna umgås med honom när jag har lust med det och inte alltid planera in allt. Men nu är det som det är, bara gilla läget eller låta bli helt enkelt. Låta bli är det sista jag vill göra. Mats är mitt livs kärlek och jag släpper honom inte så lätt. 23,4 mil eller vad det nu är till min älskling. Det får vara hur långt det vill, vill man något nog mycket och vill man att det ska fungera så fungerar det även om avståndet är jobbigt.

Jag älskar honom verkligen och jag vet vad jag vill.

Och jag vet mycket saker som jag vill just nu och prio ett är att få umgås med honom och känna att jag blir frisk.

Har inte sovit lika mycket idag på dagen, men kan lova att det har varit tungt hålla ögonen öppna. Somnade nog till en stund precis innan Jon kom hem från skolan.

Imorgon är det Fredag, känns inte alls vidare kul. Jon åker till sin pappa och jag blir kvar här hemma och kurerar mig så jag blir frisk och kry till jul, nyår och 13helgen.

Kommer kännas så himla tomt hemma, kommer kännas riktigt jävla jobbigt. Älsklingen är hemma hos sig med sina 2 prinsessor så lär väl bli lite telefontid.

Fick dock veta igår att en av mina bästa vänner kommer upp från Västerås i helgen. Han tar jobbet med sig så att säga. Så ska väl bjuda han på en kopp kaffe vid tillfälle.

Har så trevliga telefonsamtal med min älskling varje dag, i flera timmar, jag blir aldrig less. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord, ibland är vi tyst och ibland skrattar vi en massa åt en massa tokiga saker.

Jag är inte perfekt, det är det ingen som är. Men jag är så less på mig själv just nu. Jag förstår inte hur man kan stå ut med mig. Om någon har en bra förklaring på det så vore jag tacksam om jag kunde få en bra sån.

Jag har en väldigt jobbig period just nu där jag känner att jag inte duger, jag känner att jag bara vill krypa in under skinnet och gömma mig där.

Men varför ska jag då hela tiden känna mig så nere och ledsen?

Jag har en underbar son som jag älskar mer än något annat på denna jord. Jag har syskon som finns för mig i vått och torrt.

Jag har min underbara älskling som älskar mig för den jag är :)

Och jag har mina underbara vänner som finns för mig när helst jag behöver dom.

Varför, varför, varför ska jag må så här?

Har det att göra med allt elände med hälsan eller finns det något mer? Men vad skulle det så vara i såfall...

Nå ja, nu ska jag ta mig i kragen och rycka upp mig och försöka få fram ett leende eller två.

Kom ihåg mina kära vänner, ni är underbara :)

Och du min älskade Mats, Jag älskar dig oavsett dåliga dagar eller bra dagar :)

Puss och Kram